Få yrken i Sverige har en lika lång, rik och väldokumenterad historia som bokbinderiet. Det kan ligga i sakens natur att de som jobbar med att på olika sätt behandla det skrivna ordet också själva finns dokumenterade.

Det har hänt mycket i det svenska bokbinderiet genom århundradena. 1990-talet är inget undantag. Det finns viktiga årtal och specifika händelser och verk som sticker ut. Ett årtal sticker ut lite extra utifrån en svensk bokbindarkontext, men effekterna av det året skulle märkas först ett par årtionden senare.

Just hösten 1943 föddes fyra personer som skulle komma att bli några av de mest välrenommerade bokbindarna i Sverige, alla med sin egen yrkeshistoria. I samband med deras 80-årsdagar skrev Bokbindarmästareföreningen texter om de fyra, dels för att hylla deras gärning, dels för att berätta för och inspirera den yngre generationen bokbindare.

Nedan kan du läsa om Leif Malmgren, Manne Dahlstedt, Åke Hässler och Bosse Andersson i turordning för deras födslar.

Leif Malmgren
Leif berättar själv om hur bokintresset föddes i barndomen och utvecklades till ett heltidsjobb. Leif är autodidakt och har alltid brunnit för yrket.
”När jag som barn fick en bok i min hand upplevde jag den spontant som ett mycket speciellt och exklusivt föremål som rymde så mycket, ett helt universum. Jag har alltid funderat på hur en bok är konstruerad.”

Leif startade Malmgrens Bokbinderi 1984 på Fårö. ”Det var riktigt kärvt de första åren. Men jag ville det så väldigt starkt”.

Bokbinderiyrket är aldrig tråkigt eller trivialt i Leifs verkstad. Alla detaljer är viktiga. Handens och tankens (läs hjärnans) samarbete blir en livsstil och filosofi, som räcker ett helt liv.

I ladan på tomten i Mölnor på Fårö har Leif byggt upp Malmgrens bokbinderi och sedermera också tryckeri. I tryckeriet har Malmgrens Bokförlag utvecklats. Bland andra har förlaget givit ut Eva Sjöstrand och Christian Stannow för att bara nämna några. Tomas Tranströmer – Fängelse Nio haikudikter (förlag, edition edda) är också tryckts hos Malmgren. Formgivare har Christer Jonson varit, en av våra främsta grafiska formgivare.

Tryckeriet har en Monotype och en Linotype, imponerande maskiner som gjuter blytyper för tryck i en Heidelberg-press. Bindningarna har naturligtvis också gjorts i ladan i Mölnor; falsning av tryckta ark, trådhäftning och limning till vackra böcker.
Leif har genom åren varit väldigt viktig för yrket. Han har alltid varit ytterst generös med sina kunskaper och har genom åren välkomnat många praktikanter i sin verkstad. Leif har dessutom bidragit med klokskap och entusiasm i Bokbindarmästareföreningens styrelse i flera år.

Vid sin sida har Leif alltid haft sin hustru Marie som arbetat i bokbinderiet och funnits som yrkeskollega samtidigt som livsverkspartner.

I Leifs egna och intressanta publikation ARK som kom ut 1997, 98 och 99 finns artiklar om våra föreningar; BMF och Bokbindargesällskapet, om bokkonservering och om funderingar i gestaltning av innehåll mm. 1997 beskriver han sin kärlek till den handbundna boken, en av våra absolut viktigaste kulturskatter.
Läs och ”Bind Väl”

Manne Dahlstedt
Jubilaren Manne Dahlstedt fyller 80 år den 10 november!
Manne har en lång och spännande karriär som dansare vilken tog honom till England,
Tyskland och Frankrike. I Paris sadlade han om och utbildade sig till bokbindare. Han
jobbade på Svenska Institutet där och gick samtidigt i lära både hos en bokbindarmästare och hos en förgyllare.

Tillsammans med nio andra kreativa bokbindare startade han föreningen Air Neuf. Siffran nio stod för antalet medlemmar och antal år man bestämde att föreningen skulle finnas. Föreningen ordnade bl. a. spännande utställningar.

Manne flyttade tillbaka till Stockholm under 1980-talet och arbetade under tio år som
bokbindare och bokkonservator på Krigsarkivet. Samtidigt uppmärksammades hans utställningar på olika gallerier i pressen och fick besökarna att reflektera kring den handbundna bokens möjligheter.

Mellan åren 1994 och 2008 var Manne föreståndare för och lärare i bokbinderi på
Leksands Folkhögskola. Han lockade många namnkunniga bokbindare och bokkonstnärer från hela Europa att vara gästlärare på skolan. Många bokbindare, verksamma i Sverige och Norden idag har haft Manne som lärare och mentor.

På Sigtuna Museum har vi under många år bland annat fått se Mannes spännande
kombinationer bokband – textila verk. Vi är många som årligen samlats på hans
vernissager där vi beundrat och imponerats av hans arbete.

Han är representerad på Nationalmuseum, Kungliga Biblioteket och Thielska Galleriet i
Stockholm samt Röhsska Museet i Göteborg och Universitetsbiblioteket i Uppsala,
Biblioteque Royale de Mariemont i Belgien med flera.

Manne har varit verksam i BMF´s styrelse och en viktig länk mellan
Bokbindarmästareföreningen och Leksands Folkhögskola. Han har alltid värderat Gesäll och Mästarbreven högt och betonat vikten av att inhämta kunskaper på så många håll som möjligt innan arbetet med gesällprovet.

Han har stor betydelse för vårt skrå och har inspirerat många generationer bokbindare och bokkonstnärer.

Åke Hässler
BMF:s hedersledamot Åke Hässler föddes in i bokbindaryrket. Han är sonson till Knut Hässler som startade ett handbokbinderi på Drottninggatan i Stockholm 1902. Företaget fanns kvar ända till 2010-talet under Åkes ledning.

Åke utbildade sig till bokbindare på Skolan för bokhantverk på Ynglingagatan i Stockholm i början av 1960-talet. Efter det var han ett år hos Hugo Peller i Solothurn, Schweiz och hos Ivor Robinson i Oxford.

På Kungliga biblioteket finns flera helskinnband av Åke (se skriften ”Konstnärliga 1900-talsband i Kungl. Biblioteket”).

Han har alltid brunnit för den handbundna boken och skrivit en handledning i hur man binder ett helt skinnband. Han har många gånger tillfrågats att granska bokband för utställningarna Nobelband och Nordiska Bokband.

Farfar Knut Hässlers Bokbinderi var en stor och viktig leverantör till folkbiblioteken i Sverige. 1922 flyttade verksamheten till Klara Norra Kyrkogata. Åkes pappa Edvard tog över familjeföretaget 1935 och så småningom drev Edvard och Åke företaget tillsammans. Hässlers Bokbinderi bedrev sin verksamhet i Farsta från 1980. Det var ett stort och dominerande företag som vid sidan om ”vanlig bokproduktion” hade hand om både Bibliotekstjänst/Librex och Nobelprisadresserna.

1998 slogs Hässlers Bokbinderi ihop med Fälths Tryckeri. Numera finns inget av företagen kvar.

Åke kan både bokbinderiindustrin och privatbokbinderiernas 1900-tals historia, nästan en ”familjekrönika”. Kombinationen bokbindare och företagsledare har gjort Åke till en viktig person i vårt skrå. Han ställer alltid upp med kloka råd.

Åke ledde länge privatbokbinderisektion i Svenska Bokbinderiföreningens (SBI) styrelse. (Den finns inte längre eftersom BMF blivit privatbokbindarnas branschförening).

Han var bokbindarerepresentant i Grafiska Arbetsgivareförbundet och Grafiska Industriförbundet och bidrog med experthjälp i Grafiska Kammaren och Grafiska Yrkesnämnden (alla numera samlade i Svenskt Näringsliv).

Bosse Andersson
BMF:s styrelseledamot Bosse Andersson valde bokbinderi i stället för metallslöjd i folkskolan. Sedan dess har han varit yrket trogen, (om man inte räknar åren på televerket och i lumpen).

”Jag hade bokbinderi i skolan som slöjd i stället för trä- eller metallslöjd. Ämnet hette ”pappslöjd”.
1958 började jag arbeta hos Hans Frostell, på partibokbinderiet, senare också på företagets privatbokbinderi. Jag deltog i kurser på skolan för bokhantverk, på Ynglingagatan i Stockholm.

Efter militärtjänsten började jag på SRA, Statens Reproduktionsanstalt som tryckte kartor, blanketter och tågbiljetter mm.

1964 gjorde jag gesällprov och efter det blev det Alströmer bokbinderi på Kungsholms torg. Samtidigt kvällskurser, också på Ynglingagatan, och studieresa till Paris. Där besökte vi en verkstad där man slog bladguld för hand och förgyllarateljéer mm.”

Skolan för bokhantverk startades av Lars Johan Hjerta 1903 och låg på Ynglingagatan. Där kunde man också gå på kvällskurser, hyra in sig för att göra gesällprov osv. Den hade stor betydelse för handbokbindarna, var en mötesplats och en plats att lära av varandra, fixa kortkurser mm. En sådan självklar plats saknas idag.

Skolan blev kommunal 1972 men hade då sedan länge lämnat Ynglingagatan.
Alströmer Bokbinderiet flyttade till Örnsberg och slogs samman med Sambok som var gamla Normans bokbinderi. Företaget sammansmälte med Hässlers Bokbinderi och flyttade till Farsta 1980.

Bosse jobbade tillsammans med Sven Olof Nystedt och Gudrun Svensson på Leonard Gustafssons bokbinderi. De tre tog över bokbinderiet 1984. Bosse var kvar till 1989.
Då återvände han till Hässler som 1997 blev Fält och Hässler.

Ett gäng om 6-7 bokbindare gjorde bokbandsutställningar och marmorerade papper på flera ställen i Stockholm, bland annat i Hallonbergens tunnelbana, bakom en glasvägg! Gänget bestod bland andra av Ingmar Dackeus, Åke Svanberg, Sven-Olof Nystedt, Göran Kristoffersson, Petter Meyer och Wolfgang Bremer och var aktiv under 1970-talet. Gruppen träffades ganska ofta och diskuterade och läste och jobbade tillsammans.

Bosse har varit med i BMF sedan början på 1980-talet och i styrelsen början på 90-talet. Han har varit lärare på Grafiska institutet, med kvällskurser. Han sitter i granskningsnämnden för gesällproven och är ofta juryexpert i samband med olika bokbandsutställningar.

Bosse var ordförande i Bokbindaregesällskapet mellan 1986 – 2003. Under samma tid var Bokbindaregesällskapet huvudman för Nordiska Bokband. Det var från början en tävling; pappersband, klotband, helt- och halvt skinnband samt marmorerat papper. Varje land bedömde de inskickade banden som sedan skickades till det land som hade hand om utställningen.

” Och så sprang jag Stockholm Maraton på 2.54. Det är jag väldigt stolt över!”
Bosse har varit och är en viktig länk till ”äldre tiders” bokbinderibransch i Stockholm. Han vet oftast vem som jobbade och var och när. Bokbindarmästareföreningen är så tacksamma för ditt vidare engagemang och din energi.